1946 träffades 23 herrar från trakten för att bilda Tröskens Fiskevårdsförening u.p.a. med säte i Furuvik.
Anledningen till bildandet var bl.a. at sjön var utsatt för omfattande ”rovfiske” med sax, ryssja, stora nät, ja t o m dynamit vilket hotade att förstöra fritidsfisket i sjön och man ville att fisket och friluftslivet vid sjön skulle skyddas mot detta missbruk.
I stadgarna för föreningen står i 1§, ”Föreningen, vars verksamhetsområde omfattar sjön Tröskan i Gävle och Älvkarleby kommuner, har till ändamål att inom sitt område åstadkomma förbättrad avkastning av fisket samt mot olovligt fiske”
Bland de personer som var med och bildade föreningen fanns givetvis föreningens ordförande, Ivar Barrling samt Sixten Jonsson, Torsten Johansson, Bror Nilsson och Nils Vidlund vilka kom att bilda den första styrelsen.
Fr o m 1979 och till sin bortgång 1995 var Bernt Hansson föreningens ordförande. Han fick uppleva en bekymmersam tid i föreningen i samband med Tjernobylolyckan efter vilken tyvärr föreningen ej har rönt ett lika stort intresse som tidigare.
Bernt var alltid lika mån on föreningens intressen och arbetade med bl a vassröjningsfrågorna och med förberedelserna för en 50-års jubileumsfest så länge krafterna stod honom bi och kort före sin bortgång deltog han i ett möte där representanter för de olika föreningarna/boende runt sjön samlats för att diskutera bl a vassröjning. Bernt, med sin gedigna kunskap om sjön och med sitt brinnande intresse för föreningen, blir ytterst svår att ersätta men det finns krafter inom föreningen som kommer att göra sitt bästa. Under de gångna åren, har föreningens verksamhet, om men räknar i antal medlemmar, nått sin topp i mitten av sjuttiotalet med drygt 500 medlemmar till dagens omkring 260. Faktum är att medlemsantalet sjönk ganska snabbt efter Tjernobylolyckan och har inte återhämtat sig trots att sjön blivit betydligare friskare på senare år. Trösken är ej heller svartlistad med anledning av kvicksilver som en del andra sjöar i länet utan anses i det avseendet frisk.
1986 inträffade en omfattande katastrof som vi visserligen genom åren vant oss vid effekterna av men som vi inte hela livstid kan bortse från Tjernobylolyckan kommer ständigt att påverka vår verksamhet vid sjön. Cesiumhalterna har visserligen sjunkit kraftigt sedan olycksåret men är fortfarande långt över de satta gränsvärdena.
En artikel i Arbetarbladet från juni 1986 larmar om att en braxen från sjön innehöll 1500Bq, ett värde fem gånger gränsvärdet och toxikolog Eva Sandberg vid livsmedelsverket tycker sig se en klar förhöjning men det nog inte är någon fara att ”äta en eller annan braxen”. Vid samma mätning innehöll abborre 170Bq och gädda 90Bq!!! Varför inte äta av dessa istället, eller var folk speciellt förtjusta i braxen? Sedan dröjde det inte länge förrän ”giftet” hade slagit till och lagrat sig i fiskarna i sjön, ända upp till 56 700Bq!
